Arkitektur- och designhistoria genom tre föremål från ArkDes
Klätterträd, handelsplatser och ett kombinerat parkeringshus och kloster. Lär dig mer om arkitektur- och designhistorien på bara några minuter!
Frida Melin och Max Ahrent, intendenter på ArkDes.
Vi besökte ArkDes där intendenterna Frida Melin och Max Ahrent välkomnade oss med illustrationer och modeller av arkitekten Léonie Geisendorf och illustratörerna Mariana Manner och Lisa Bauer. Vi rör oss från 1955 när allrummet introduceras på H55-utställningen i Helsingborg, fram till 1967 – en tid där bilen står i fokus när staden utvecklas. Vad kan vi lära oss när vi tittar närmare på föremålen?
Om ArkDes
ArkDes (Sveriges nationella centrum för arkitektur och design), ligger på Skeppsholmen och har som uppdrag att öka kunskapen och driva debatt om hur arkitektur och design påverkar våra liv som medborgare. Besök deras hemsida här.
TITTA PÅ FILMEN:
FRIVILLIG FÖRDJUPNING:
Tidningsurklipp från Hem i Sverige. Foto: ArkDes.
Klätterträd, illustration av Lisa Bauer 1955
Klätterträdet är en möbel som ritades av Lisa Bauer (1920–2003) till en bostad som presenterades för första gången på H55-utställningen i Helsingsborg 1955. H55, eller Helsingborgsutställningen var en internationell utställning för arkitektur, bostad, formgivning och konstindustrinsprodukter som ägde rum mellan 10 juni och 28 augusti 1955 i Helsingborg och arrangerades av Svenska Slöjdföreningen. Läs mer om utställningen här.
Klätterträdet var en del av projektet Skal och kärna, ett enfamiljshus om cirka fem rum och kök. Huset uppmärksammades för introduktionen av allrummet. Allrummet var ett nytt typ av rum som suddade ut gränserna mellan vardagsrum och lekrum, och till skillnad från finrummet som är lite mer uppklätt, så är allrummet mer vardagligt. Tanken var att klätterträdet skulle fungera som en rumsavdelare. Läs mer om “Skal och kärna”.
Objektet har hittats tack vare gästforskarna Anna Lundvall och Frida Nerdal som forskat i ArkDes samlingar.
NK stormarknad i Fittja. Modell av arkitekten Léonie Geisendorf, 1967. Foto: Julian Cabezos. ArkDes.
Förslag till NK Stormarknad i Fittja av Léonie Geisendorf 1967
På 60-talet stod bilen mycket i fokus när städer utvecklades och byggdes. Även handeln flyttades utanför staden. Nordiska Kompaniet hakade på trenden och anlitade arkitekten Léonie Geisendorf som fick i uppdrag att skapa ett modulsystem som de kunde bygga upp längs vägarna. Modulsystemen skulle främst fungera som handelsplatser men också för andra typer av anläggningar som parkeringshus och drive-in-restauranger.
Léonie Geisendorf, folkbokförd Leonja Marie Geisendorf, född Leonja Kaplan 8 april 1914 i Łódź, död 17 mars 2016 i Paris, var en arkitekt som var verksam och bosatt i Sverige större delen av sitt yrkesliv. Hon var en förebild för flera generationer svenska arkitekter. Hör mer om hennes arbete i vår digitala visning på ArkDes här.
Ett kombinerat parkeringshus och kloster, illustration av Mariana Manner 1967
Mariana Kristina Manner, född 1 november 1943 i Lidköping, är en svensk grafiker, tecknare, målare och skulptör bosatt i Lund. Hon har arbetat nära arkitekter som Bernt Nyberg och Sigurd Lewerentz. Hennes fantasifulla illustrationer gav liv åt arkitekternas visioner. Läs mer om Mariana Manner här.
En stor sektionsritning från samma projekt som Mariana Manner skapade illustrationer till. Foto: ArkDes.
Stockholms Kvinnohistoriska hälsar på och lyfter kvinnohistoria genom föremål
Alla föremål bär på historia som angår, berör, påverkar eller har anknytning till kvinnor på något sätt. Men dessa berättelser är ofta inte lika kända. Som en del av vår stora satsning Kvinnans Sak hälsar vi på våra medlemsorganisationer och lyfter fram tre föremål ur deras arkiv och samlingar. Resultatet blir en kort film där du får ett kvinnohistoriskt smakprov på dom berättelser som finns där.
Du kan också bidra – vi samlar allmänhetens berättelser! Vilken sak är kvinnohistoria för dig? Bidra med din berättelse – och gör historieskrivningen rikare. Genom att berätta historier om kvinnor och koppla dessa till föremål så kan vi tillsammans dela och bevara berättelserna för framtiden.